Pris 80 SEK

Ola Johanssons akademiska avhandling försöker finna tolkande metoder och tillämpningar för förståelsen av samtida performance. Inledningsvis diskuteras Richard Foreman's I've Got the Shakes (1995), vilket är ett erkänt paradigmatiskt exempel på postmodern performance. Tidigare teoretiska förhållningssätt till Foreman's scenkonst visar sig otillräckliga på grund av deras helt formalistiska och textuella analyser. Förutom dessa synpunkter, betonar denna studie tysta, materiella och spatiotemporala drag, som i I've Got the Shakes visar sig korrelera med den rituella karaktären i praktiserad Kabbalah. Alltså visas två olika och sinsemellan ganska motsägelsefulla praktiker upp på scenen: en som hör till postmodernistisk performance och den andra till en kulturell-historisk praktisk ritual. Detta performativa konflikt ger upphov till tolkningsproblem när vi skriver om fenomen som bara delvis är deskriptiva.

Teater har alltid berott på praktiska inslag och metoder, och ändå har teorier domeinerats av konceptuella beskrivningar av teatern. I avhandlingens andra del diskuteras denna teoretiska benägenhet i termer av en mimetisk belägenhet. Så länge teoretiker såg teater och språk som speglingar av världen, berättigades deras texter genom en förutfattad mimetiska korrespondens. Denna överensstämmelse har ifrågasatts av 1900-talsfilosofer som Wittgenstein och Goodman, som hellre betraktar kommunikation som en uppsättning av kontextuella metoder som praktiseras i olika situationer. Studien urskiljer därmed teatrala händelser som interaktiva händelser, i vilken olika scenpraktiker uppmärksammas av åskådare som ägnar sig åt tolkande metoder. Därför är båda metoderna lika meningsfulla, vilket innebär en utmaning för användning av språket som ett begränsat sätt att tolka.

Avhandlingens tredje del svarar delvis på tolkningsproblemet med hjälp av John L. Austins talaktsteori. Språk, som har kvar performativa funktioner både på scenen och i akademiska tolkningar, ses som en handling som kan bryta mot förutfattade definition av teater. I denna pragmatiska anda genomförs ett antal jämförande tolkningar av iscensättningar både inom och utanför teatern. Föreställningarna närmas ur ett konceptuellt specifikt publikperspektiv och tolkning blir således en fråga om jämförande system för utvärdering av likartade sociala praktiker och platser.

Mer information