Pris 50 SEK
Perukmakarna på Kungliga Teatern 1773-1923
Konstnärlig och social status
Bo Wulff
Bo Wulffs akademiska avhandling syftar till att bidra med kunskap om perukmakarnas konstnärliga och sociala ställning på Svenska Kungliga Teatern mellan 1773 och 1923. Denna period, då en utveckling från skråväsendet till ett industrialiserat samhälle ägde rum i Sverige, har valts framför allt eftersom dokument i arkiven visade att perukmakarnas arbete på teatern bedrevs som ett entreprenörsskap.
I avhandlingen antas att en persons status uttrycks genom hans eller hennes inkomst och de omständigheter under vilka det förtjänas, liksom publiciteten kring hantverket i relation till ideal, värderingar och allmänna strömningar i det rådande samhället. Detta förhållande var utgångspunkten för studien och har därmed påverkat hur man kan föra över resultatet till andra områden.
Studien inleds med att beskriva perukmakarnas kontor och förening, som visar att avskaffandet av skråväsendet år 1846 inte hade någon större betydelse för perukmakarnas verksamhet. Även om införandet av de kommunala lagarna 1862 och förklaringen om frihandel för 1864 innebar vissa förändringar för stadens styrande borgerskap, fortsatte perukmakarnas verksamhet som tidigare. Detta gällde även efter 1876 eftersom perukmakarnas förening tog över utbildningssystemet och organisationen från perukmakarnas kontor.
Teaterns perukmakararbete består av tre olika delar av hantverk: perukmakeri, hårstyling och make-up. Även om en viss förbättring av hantverket ägde rum inom svensk teate mellan 1820- och 1860-talet, förändrades inte tekniken som utvecklats och var känd av perukmakare redan före 1773.
Yrkesbakgrunden, villkoren för utnämningar och perukmakarnas inkomster, både entreprenörer och de som var anställda vid Kungliga teatern, behandlas. Villkoren skilde sig något från de perukmakare som verkade utanför teatern men förändrades inte under den aktuella perioden.
Kunskap från de ovan nämnda områdena leder till en avslutande diskussion om perukmakarnas konstnärliga och sociala status och Bo Wulff hävdar att perukmakare på Kungliga Teatern hade relativt hög status, även om den förmodligen inte skiljde sig särskilt mycket från perukmakarnas status i allmänhet.