Pris 50 SEK

Dag Kronlunds akademiska avhandling visar hur en av de mer specifika delarna i en iscensättning - musik - har använts i en viss typ av repertoar under en begränsad period i historien om den Kungliga teatern. I fokus ligger den talade repertoaren, som följs under en period av fem och ett halvt år, mer exakt under ledning av baron Eugene von Stedingk, från 1 januari 1861 till 30 juni 1866. Studien visar hur musik i allmänhet organiserades under perioden, dvs. exakt vad som spelades och av vem, och den visar också när musik användes i pjäser och vilken funktion den spelat i det allmänna teatraliska tingens ordning. Detta är något vi behöver veta för att nå en djupare förståelse av musikens roll i teaterhistorien.

Varje enskild kvällsföreställning vid Kungliga teatern började med en ouvertyr, och mellanaktsmusik var ständigt förekommande. Kapitlet "Mellanaktsmusik" ägnas åt denna typ av musik. Avsnitten som handlar om scenisk musik, och som utgör huvuddelen av denna studie har indelats i tre kapitel, med rubrikerna "Vokala inslag", "Instrumentala inslag" och "Melodramerna". Denna uppdelning är alltså baserad på musikalisk form. Musiken integrerades så övertygande som möjligt med den dramatiska helheten, förutom vaudevillens lyriska sång, vilket inte hade sina rötter i den dramatiska fiktionen.

Musikaliskt sett var inte 1860-talet i första hand en period av nyheter och experimenterande. Istället kan detta årtionde ses som kulmen på de förändringar som redan satts igång i början av seklet. Med andra ord, användningen av musik under 1860-talet kan i stor utsträckning sägas vara typisk för hela det tidiga 1800-talet.

Mer information