Pris 50 SEK
Sedan den inrättades 1950 har Birgit Cullbergs balett "Fröken Julie" inte bara blivit klassisk i Sverige, utan även en integrerad del av den internationella balettrepertoaren med få konkurrenter när det gäller popularitet, produktioner och föreställningar bland baletter som skapats efter 1945. Erik Näslunds akademiska avhandling diskuterar "Fröken Julies" roll i Birgit Cullbergs utveckling och i relation till baletten generellt då koreografin skapades.
"Fröken Julie" är typisk för det psykologisk-realistiska balettdramat som utvecklades under trettio-och fyrtiotalet och dess faktiska modell var Roland Petit's "Carmen". Dess nymodighet, i kombination med dess erotiska element, attraherade en stor publik i Sverige. Den kom att bli en vändpunkt i balettens utvecklingen i Sverige, särskilt i relation till den Kungliga baletten.
Avhandlingen visar hur en ny publik kom i kontakt med balettkonsten, hur "Fröken Julie" stimulerade utvecklingen av baletten på Stockholmsoperan och gav impulser till inhemsk kreativitet och hur den återupplivade svensk dans som helhet. Avhandlingen betonar också vikten av de många internationella produktionerna av Cullbergs balett och hur dessa har sporrat ett intresse i modern dramatisk balett.
Sammanfattningsvis diskuteras balettens utveckling under mer än fyrtio år: hur dess expressionistiska rötter gradvis har bleknat allteftersom den framförts av klassiska balettkompanier och hur stora klassiska dansare som Erik Bruhn har påverkat baletten stilistiskt liksom, till viss del, i dess berättande innehåll.